För några dagar sedan fick jag något som jag inte fått sedan första året jag fick körkort – nämligen bensinstopp. Då det tidigare begav sig kunde jag skylla på min ringa ålder och tillika bristande erfarenhet av trafik, bil och dess tillhörande planering. Jag kan möjligen även lägga skulden på min dåvarande bil, en Opel Rekord med fler fel än rätt. Dess oberäknerlighet, tunga styrning och ringa instrumentering gjorde onekligen sitt för att göra bilfärden till allt annat än angenäm. Det enda Opel var riktigt bra på var att rosta.

Så idag, en handfull bilar senare, sitter jag med otaliga mils erfarenhet och dessutom med en (ibland överdrivet) informativ färddator som pedagogiskt förklarar sträckor, bränsleförbrukning och hur långt jag har kvar att köra tills dess att jag måsta tanka. Det borde inte gå att få bensinstopp, men det fick jag, och dessutom inte var som helst. Bilen började hacka mitt på självaste motorvägen mellan Lund och Malmö. På en av Sverige kanske mest trafikerade sträckor och dessutom klockan kvart i sex på kvällen. Jag hade inget annat val än att med livet som insats styra in till sidan på den på tok för smala väggrenen. Klev därefter ut via passagerardörren för att inte riskera få dörren avryckt av passerande fordon, därpå över räcket och upp i ett intilliggande buskage där jag skylade för regnet på välbehövligt avstånd från bilen. Bilen som jag föreställde mig att när som helst blir påkörd av en i väggrenen körande lastbil.

I väntan på assistans började jag, för att hålla värmen uppe, se mig om i buskaget. Platsen som tycktes vara platsen som gud glömde, fann jag då ögonen börjat vänja sig till min förvåning en gammal färgburk av större snitt en bit in. Jag tog några steg till och upptäckte ett stacket/plank/vägg, en slags ljudreducerare skulle jag tro, som sträckte sig utmed delar av vägen. På denna hade någon, troligen med färgen från burken, till min förvåning skrivit ”Hit”! Jag vet ej om upphovsmannen åsyftat den amerikanska innebörden, hit som i en musikhit, eller hit som i att slå. Till mig talade i alla fall det svenska ordet – hit. Att jag tagit mit hit, att det var hit in jag skulle…osv. Mitt i alla kyla, stress och tankar på förseningar och utebliven hämtmat som aldrig smakar bättre än i just sin fråvaro, kittlade detta enkla ord min existentiella nerv. Med ryggen mot de hundtals passerande bilarna och den öronbedövande ljudmattan, stirrade och förtrollades jag av ordet. Hit. Det var hit jag kommit.

I fickan har jag tre mobiler, en privat, en för klientkontakter tillhörande socialförvaltningen och en till mitt egna företag. På ryggen har jag min netbook med mobilt och näst intill konstant internet uppkoppling. Jag hade idag bland annat sammanställt ett kompendium, haft ett mycket tufft parsamtal i Hässleholm, därefter mellanlandat i ett öppenvårdsuppdrag åt en familj i Höör. På väg in till Malmö lyssnade jag på Anna Kåvers ljudbok ”KBT i utveckling” inför nästa veckas heldag på Psykologpartners, samtidigt som jag i telefonen förhandlade med sambon om vilket snabbmatsställe jag skulle hämta mat ifrån. Väl hemma skulle jag idag öva på några jullåtar på pianot som jag skulle spela på ett luciafirande tidigt på morgonen därpå, varefter jag ska vara på ett lunchmöte på Malmö Högskola. Utanpå detta var ett av mina barn sjuka, och just det – julen närmar sig dessutom…

Att jag mitt i detta icke observerat varningen om det låga bränsleläget var en varning i sig. Planket med ordet ”Hit” blev till en ofrånkomlig och osökt Mindfullness-övning, vilken jag titt som tätt uppmanar mina klienter till. Att under en minut betrakta ett träd, att låååångsamt skriva sitt namn, andningsövningar…mm. Nu stod jag här, och något tvingade mig till samma välbehövliga behandlingsintervention. Närvaro, acceptans, andningen… Vilka överskott respektive underskott av overta samt koverta beteenden har jag, vad är viktigaste för mig just nu, imorgon….vad i detta kan jag påverka…osv… Egenterapi vid motorvägen, med ryggen mot civilisationens snabba framfart, stirrandets på ett plank. Det var knappt att jag märkte när undsättningen väl kom (hit) 30 minuter senare. Och kanske hade den verkliga räddningen redan varit här under den tid som passerat i väntan.