– om kränkande kontaktsökarstrategier i juletid.

Det är två dagar till julafton och jag befinner mig något oväntat julstressandes mitt i konsumtionens högborg – Triangelns köpcentrum i centrala Malmö. Min två äldre barn är med hemlighetsfulla miner på egen hand runt i affärerna för anskaffande av presenter att komplettera de på skolslöjden hopsvarvade eller broderade verken, vilka vi vuxna väntas få på den stundande dopparedagen.

Själv sitter jag tillsammans med min yngsta son Sam (snart 8 månader) och dricker en kopp kaffe (för svindlande 28 kronor). Sam å sin sida nöjer sig med en hemifrån medsmugglad fruktpure vilken jag matar honom med.

Omgivna av en ljudmatta bestående konversationssorl och en surrealistisk fission av olika julsånger ser jag en grupp killar i 14-17 års åldern. Ungdomarna som är av invandrarbakgrund står utanför ingången till en H&M butik iklädda mestadels mörka täckjackor samt keps, alternativt mössa. Således ingen ovanligt, nästan som att se på min egen äldsta son.

Det som fick mig att dröja kvar vid dem var deras systematiska kränkande, eller tragiska kontaktsökarstrategi om man så vill. I grupp spanade de efter främst blonda tjejer/flickor i deras egen ålder, vilka de då de passerade systematiskt valde att stöta ihop med. Helst skulle man ”råka” stöta till sitt offer med överarmen över bysten, vilket tyckes vara mest statusinbringande.

De flesta tjejerna valde icke-konfrontation, fann sig i att bli knuffade, fattade åter balansen, drog kassar eller väskorna till sig och fick skyndsamt vidare.

De tjejer och flickor vilka valde att reagera (vilka oftast var de i par) genom att fråga ”Vad sysslar ni med” eller ”Se dig för”, möttes reflexmässigt av en tillsynes inövad aggression och frisering av de skedda i form av ”Va fan e det”,”Vad snackar du om hora!”, ”Hallå – jag bara går, får man inte gå eller…, sug min…”. De verbala kränkningarna följdes alltid snabbt upp av skratt från kompisarna, inbördes leenden att betrakta som ännu en statusgivande skalp till samlingen, för de övriga att gruppmedlemmarna att överträffa med nästa offer.

Scenen väcker otalet tankar och frågor. Dels gällande civilkurage – om att våga gripa in. Och dels gällande könsmaktsordningen och det dagliga förtryck som kvinnor möter. Tankarna förs även till behovet av aktiva föräldrar samt till den debatt kring segregation, utanförskap och mångkulturalismen vilken följt i spåret av de nu dagliga upploppen på Rosemgård.

Många tankar surrar mellan det att Sam äter sin päronpuré. Mest av allt känner jag en sorg över hur handikappade dessa ungdomar tycks vara i förmågan att kunna ta kontakt och samspela med det motsatta könet. Behovet och viljan fanns ju uppenbart där, H&M är ju ett perfekt ställe för att garanterat träffa på svenska tjejer i den egna åldern. Lika uppenbart är det att de inte fostrats i en miljö där dessa kontakter kunnat ske, övats och där förståelse mellan varken kön eller kulturer skapats.

En hård julstövel i ändan på segregationen och integrationspolitiken. Samt ännu en åt alla de män vilka på olika vis förtrycker och brukar våld mot kvinnor. Under 2007 anmäldes 29 371 fall av kvinnomisshandel, och då är det, enligt Brottsförebyggande rådet, ändå bara 20 procent av dem vilka blir slagna som gör en anmälan.

Låt dock inte, med bakgrund av att ungdomarnas i krönikas har invandrarbakgrund, begränsa våldsfenomenet till vissa etniska grupper. Våld, hot och förtryck utförs oftast av en helt vanlig svensk man, med arbete, social status – och kontrollbehov. Även om gärningsmansprofilen varierar mellan olika studier så är dock män med alkoholproblem alltid högt representerade i all statistik. Så att mot den bakgrunden skylla allt på schabloner likt ”Muhammed på Rosengård” rimmar (nu i juletid) synnerligen dåligt med en islamskt praktiserandes syn på alkohol. I mitt arbete som familje/mansstödjare åt socialförvaltningen möte jag män från alla tänkbara indelningar.

Killmobben löses upp och drar vidare i samma stund som Sams puré tar slut. Snopet tittar Sam på mig. Han är ännu ovetande om att han är en kille, eller drar han redan förmån av privilegierna..? Den knuffade flickans fråga lever kvar ”Vad sysslar ni med?” Hon är åtminstone varse sitt kön, blev idag påmind och förminskad lagom till jul.

“Vad sysslar ni med?” politiker, föräldrar och vuxenvärld. “Vad sysslar ni med?” ni som sitter och dricker ert dyra kaffe och krampaktigt skyller ert icke ingripande på att ni mater er son “Vad sysslar ni med?”.

/Michael Högberg

Malmö december 2008.