Fallet dagen efter.

Att komma in till akuten dagen efter midsommar med ett blåslaget barn och säga att det ramlat i trappan, väcker för min del onekligen yrkesskadade referenser. I kombination med min stundtals påtalade sjuka humor var det med en märklig knippe känslor som min sambo och jag för första gången gemensamt tog vår son till sjukvården med anledning av att något akut inträffat.

Det var ingen fara med huvudet eller ögat efter det att han fallit i stugans trappa ut mot trädgården. Men till vår stora förvåning hittade läkaren istället öroninflamation i hans vänstra öra. Det är lite som att åka till IKEA för att handla den hylla man omsorgsfullt sett ut, för att på plats upptäcka att den utgått och istället komma hem impulsköp i form sv en matta som man tvivelaktigt behöver. Spännande och oväntat utan att nödvändigtvis vara bra.

På tal om “dagen efter” så var midsommar en trevlig men alkoholmässigt snustorr tillställning som i enkelhet tillbringades i stugan med två vänner och deras med vår son jämnåriga barn. Att mannen i sällskapet är en av mina barndomsidoler är outtalat och lika surrealistiskt som besöket på akuten. Men det är väl så livet är, spännande och oväntat, i sina ljusa såväl som i sina mörkare stunder.

/Michael Högberg – juni 09